GDansk

En fantastisk video om Gdansk som jag hittat på Youtube. Titta och bli inspirerad.

Bildserie

Rüdesheim – här finns inte mycket att göra, men i omgivningarna…

Denna lilla ort eller stad vid Rhen är väl besökt av många turister. Visst är det en charmig lite plats, men det finns väl egentligen bara Drosselgrasse som är något i själva orten. Visst en vinmuseum finns. Men sådant drar man ju över på en halv dag. Vad ska man göra resten av tiden? Jag har väl inte fullständigt tidschema, men tre saker kan jag rekommendera.

Benedikteklostret St Hildegard

På kullarna ovanför Rüdesheim ligger benedikteklostret St Hildegard. Det visas en del av klostret och det visas vinodlingar, något som man har ganska mycket av. Givetvis finns det även en butik, där man säljer sitt vin. När jag besökte klostret för 10 – 12 år sedan, så hade man en lite oansenlig lokal för att sälja sitt vin och sitt klosterlikör. När jag senast besökte klostret, ja då var det utbyggt ordentligt och det var stor handel. Jag är inte helt säker på att jag gillade den utvecklingen. Klostret är definitiv värt ett besök.

Niederwalddenkmal

Den 38 meter höga statyn, några kullar söder om klostret, ska symbolisera Tysklands seger mot Frankrike 1871. Den sägs avbilda Germania, som är en personifierad bild av Tyskland. Från Rüdesheim kan du ta linbanan hela vägen upp till den välbesökta statyn.

Flodbåtarna.

Det här får du absolut inte missa när du besöker Rüdesheim. Det går flodbåtar av alla modeller och storlekar i en massa olika turer längs Rhen. Ni ska helst passera Lorelie klippan där det enligt sägnen satt vackra Sirener och sjön och distraherade flodfarana så pass att de gick på grund. Sirenerna kommer från den grekiska mytologin och uppträder ofta i flertal, två eller tre är vanligt i de förekommande sägnerna. När flodfararna väl gått på grund, så dödade sirenerna dom. Ett bryskt helgon. Om du följer mitt förslag att åka flodbåt, se till att hålla ett öga på kaptenen, så att han icke distraheras när ni passerar Lirelieklippan. Man vet aldrig vad som kan hända.

Hjulångare i Rhen utanför Rüdesheim

Hjulångare i Rhen utanför Rüdesheim

 

Grönsaker hör sommaren till, eller?

Grönsaker gillar jag, oftast.

Jag har ett krav nämligen att de ska vara färska, eller så färska de kan bli. När vi då är ute och reser så dyker det alltid upp stora stånd med grönsaker. Jag måste bara dit och plocka åt mig en del. Jag skulle tro att det är en del som är besprutade och säkert en del annat som inte är så nyttigt. Men lite får man offra, för de smakar ju ofta gudomligt gott.

San Sebastian i Spanien

Strax innanför den spansk-franska gränsen ligger San Sebastian. Årets kulturhuvudstad. Vi besökte staden i somras och den här bilden är nog ett av de mer bestående minnen jag har från staden. Visserligen fanns gamla stan, stränderna och Pintxos (tapsas på baskiska). Jag gillar visserligen alla tre sakerna, men mest blev det de goda grönsakerna, säkerligen lokalt odlade ute på den Spanska landsbygden. Det skulle vara häftigt att kunna ta sig ut i de olika odlingarna och själv få plocka godsakerna.

Egen odling av Grönsaker

Jag har minsann själv försökt odla grönsaker av olika slag. Tomater, paprika och chilifrukter. Jag kan väl säga att det går så där. jag kommer aldrig att bli någon mästerodlare, snarare mästerhandlare. Det blir definitivt billigare för mig om jag shoppar dessa godsaker än om jag ska hålla på att odla själv. När jag köper sådana saker, så brukar de hålla sig hela vägen hem, och så länge de kan känna draget av butikens väl omhändertagande. Men när jag får dom, och gör exakt som de har instruerat mig i butiken, tja då packar växterna ihop och ger upp. För säkerhets skull stannar jag i livsmedelsbutiken och inhandlar det som jag har köpt. På det sättet får jag åtminstone smaka av det goda. De få gånger jag lyckas få till egna grönsaker eller frukter, så är det underbart, men det är inte så ofta jag får uppleva.

Det här du ser på bilden är ju himla gott, jag lovar.

Grönsaker i San Sebastian

Grönsaker i San Sebastian

En lite Sköldpadda på Place de la Victoire i Bordeaux

Mitt som man är ute och strövar i Bordeaux, så dyker denna trevliga Sköldpadda upp. Den har till och med en liten unge bredvid sig och en druvklase i munnen. Jag känner inte till symboliken i denna skulptur, mer än att jag eventuellt kan dra slutsatsen med klasen hos Skölpaddan, som att man befinner sig i ett vindistrikt, Bordeaux. Men det är min tolkning.

På torget, Place de la Victoire, finns en obelix och en triumfbåge. Numera är torget en mötesplats för unga studenter och det finns ett stort utbud av caféer och barer i området.

Sköldpadda - Place de la Victoire - Bordeaux

Sköldpadda – Place de la Victoire – Bordeaux

Apollo Hotell, Konstiga hus i Groningen.

Apollo hotell i Groningen, en byggnad som syns

Byggnader har alltid fascinerat mig. Det kan röra sig om tusen år gamla byggnader, eller helt moderna. De enda som inte riktigt faller mig i smaken är alla dessa fabriksskapade träklossar som vårt land har översvämmats av. Det är ett sådant jag bor i. Men det kan icke hjälpas, jag gillar de platsbyggda husen. Så alltid när jag är ute och reser, så hittar jag då givetvis en hel del saker som får mig att njuta. På vår senaste resa, som vi kom hem från nu i oktober, så har det dykt upp en hel del trevliga byggnader. Jag tänker visa många av dessa byggnader på den här sidan. Så gillar du byggnader av alla de slag, häng med.

En byggnad som syns

Det här var bland de första husen jag såg när vi kom in i Groningen. Det stod där på vänster sida och ögonen föll direkt på dess arkitektur. Det är egentligen 1,5 byggnader, det halva huset döljer sig bakom träden i min bild. Dessa 1,5 hus är sammanbyggda av en uteplats på femte våningen. Ja bara det känns ju som ett magnifikt initiativ.

Tittar du på den här bilden, så ser du, ja förutom att man flyttat övre halvan en liten bit, att alla dörrluckor är öppna och det ger väldigt fina skugga över huset. Det är nog inga öppningsbara luckor, utan de är fast monterade, och de finns ju inte på alla dörrar. Det ger huset liv eftersom skuggorna förflyttas allteftersom dagen skrider fram. Ett litet skådespel i sig. Ser du noggrant så ser du att det finns balkonger mellan de båda huskropparna.

Till detta ska läggas kontrasterna i husets färger, vitt i botten svart (eller mörkgrått) på toppen.

Går du in på hotellets hemsida, så ska du se att botten har en helt annan struktur, de första fyra – fem våningarna är svartvita.

OBS, hur det är att bo på hotellet känner jag icke till, jag har bara sett byggnaden på lite avstånd.

Apollo Hotell, Groningen.

Apollo Hotell, Groningen.

Fönsterputsare i Strasbourg – Alsace

Vi hade vägarna förbi Strasbourg under vår senaste resa, så vi tittade in och tog en lunch. En bit upp i ett märkligt hus hittade vi dessa pigga fönsterputsare.

Fönsterputsare i Strasbourg

Fönsterputsare i Strasbourg

När vi passerade huset igen, en timme senare, så hände de båda högst upp på taket. Jag vet inte om de hade jobbat hela vägen upp, eller om de bara skulle ta rast. lite fascinerande var det allt.

Strasbourg verkar vara en trevlig stad, där på gränsen mellan Tyskland och Frankrike. Det finns en hel del gemensamt, och de talar både tyska och franska. Det gör det lättare att göra sig förstådd jämfört med övriga Frankrike. Jag fick så god känsla att jag mycket väl kan tänka mig återvända vid något tillfälle och spendera ett antal dagar. Det finns en hel del att se och uppleva. Bland annat sitter Europaparlamentet i staden en vecka i månaden. Sedan finns den vackra centralstationen, naturligtvis katedralen, som alltid är stor och mäktig i det här området och gamla stan.

Staden är numera uppsatt på min Bucket-lista.

Frihetsgudinnan Europa

I Colmar, som ligger i Nordöstra Frankrike,

på gränsen till Tyskland öppnade den andra april 1834, en liten pojke för första gången. Han döptes till Frédéric Auguste med efternamnet Bartholdi. Han växte upp i den lilla staden och studerade arkitektur. Så småningom åkte han till Paris och studerade då även måleri. Han blev med tiden en av Europas mest berömde skulptörer. Hans mest berömda konstverk är Frihetsgudinnan, den som står i New York. Men det står en kopia i Colmar, vid den norra infarten står hon stor, pampig och grann.

Frihetsgudinnan i Colmar

Frihetsgudinnan i Colmar

Jag var tvungen att ta bilden ifrån bilen, så den är tyvärr lite suddig. Jag var inte riktigt berädd på att hon skulle dyka upp, jag var ju icke påläst i den grad jag behövde. Jag förknippar alltid Frihetsgudinnan med New York, inte i en ganska liten franska stad. Å andra sidan, så länge jag lever, så lär jag. Och den här dagens (2016-10-12) lärdom var då bland annat att Frihetsgudinnan finns i Colmar. Jag lärde mig nog också en hel del annat den här dagen, återkommer kanske till det.

Frihetsgudinnan

Hon kom till New York 1885, då som en gåva av det franska folket till hundraårsminnet av USA:s självständighet. Hon anlände i delar och man plockade ihop henne. Den 28 oktober 1886 invigdes hon. Numera besöks ön, Liberty Island, av miljontals varje år. Den 46 meter höga statyn (93 om man räknar med sockeln den står på) anses nu vara en symbol för staden New York. I Colmar är statyn ca 12 meter hög. Det finns kopior av statyn i både Paris och Tokyo.

Ansiktet på statyn sägs vara en avbild av Frédéric Auguste mormor. Mera troligt är att det avbildar några av den grekiska mytologins solgud, Helios, eller eventuellt den romerska solguden Apollon.

Flera mästerverk

Frédéric Auguste lämnade efter sig ytterligare några mästerverk. Lite söder om Colmar ligger Belfort och där finns hans berömda lejon.

Lejonet i Belfort (Icke min bild)

Lejonet i Belfort (Icke min bild)

Colmar i Alcase

Detta är den klassiska bilden av Alcase. Lite vatten och blommor. Jag vet inte hur många som har knäppt den eller liknande från bron. Vi var väl cirka 30 personer som stod på bron när jag var där, i går. En del japaner, ni vet dom som har mobilen på en pinne, står med ryggen mot motivet och knäpper. Japanerna måste vara det folket som är med på flest bilder, med alla dessa selfies.

Själv var jag lite mera diskret. Jag knäppte med min kamera och var ganska nöjd.

Colmar - det klassiska

Colmar – det klassiska

Nu är denna resa snart slut. Hemma igen på fredag, tror jag. Då ska jag samla mina anteckningar och bilder. Återkom, så får du en hel del tips och tankar om olika resmål. Varför du ska besöka denna plats eller stad, eller varför du ska hoppa den här staden, vilken den nu är…

Återkom gärna

VISA – kortet fungerar numera ganska dåligt i Europa. Välj att komplettera, annars har du problem.

Jag har nu fått lära mig den hårda vägen att VISA-kortet har upphört att gälla på flera ställen. Det gäller i Holland, Belgien och Frankrike. På en del bensinstationer, restauranger och andra ställen som används av mig som turist, fungerar det inte. Som tur är har jag alltid en liten resekassa med mig. I annat fall vet jag inte hur jag hade löst uppkomna situationer.

Tips

Så tipset är att du har två kort med dig, ett Visa och ett MasterCard. Och så lite kontanter, tvärt emot vad som rekommenderas av andra.

Andra länder

Hur det är i andra länder, det vet inte jag. Mitt VISA har alltid fungerat problemfritt vart jag än har åkt i Europa. Men nu var det, som skrivet, tvärkört. Jag har ställt frågan till min bank, men dör har jag ännu inte fått något svar. Jag får avvakta lite, och återkomma när svaret är kommet.

Bankomater

Jag har ännu inte upptäckt några problem att ta ut kontanter i bankomater eller motsvarande i de länder jag nu besöker, Holland, Belgien och Frankrike. Så det känner jag fungerar. Men hur kul är det att gå med ett gäng Euro på fickan när det skummar på i gränderna. Eller hala upp en rulle Euro och betala med på krogen.

Min lösning

Jag har i och för sig två kort, ett av varje. Dessutom har jag alltid med mig ett gäng Euro, ja så mycket att jag kan betala middagen kontant. Dessa Euro hämtar jag ut i min bankomat hemma i Sverige innan jag åker. Förr om åren har det alltid räckt. I år tog de slut under första dagarna, så jag har varit tvungen att ta ut ny. Det kostar här utomlands 35 kronor. Jo det tycker jag blir onödiga pengar, om jag då i normalfallet hade betalat med kortet, som då i och för sig har en dold avgift via något sämre växelkurs.

Affärsgatan i Gent - den lyxiga.

Affärsgatan i Gent – den lyxiga.